Bananhistorik

I morgon kväll, torsdag, får jag tillfälle att i Ekolådans regi tala om bananer på Ekoteket på Kulturhuset i Stockholm (3 mars mellan klockan 18 och 19.30). Bananodling och bananhandel är något som ligger mig varmt om hjärtat. Detta allt sedan jag i mitten av 80-talet började resa till, och arbeta i, Dominikanska Republiken. Där fick jag möjlighet att engagera mig i förberedelserna inför världens allra första ekologiska bananodling, genom att föreläsa om kompost och ekologisk odling för småbönder i Azua i södra delen av landet. Projektet kom igång och i början av 1990-talet kunde de allra första bananerna skeppas över till Europa. Själv hade jag då börjat arbeta vid Stiftelsen Biodynamiska Produkter (SBP), som redan var aktiv i att stödja andra projekt med ekologisk odling och landsbygdsutveckling i Dominikanska Republiken. SBP var det ena av två små ekologiska europeiska företag som först vågade sig på att importera dessa frukter.

Transporter var vid den här tiden långa och krångliga men till sist kom containern fram till vårt lager i Järna. Användandet av etylen till frammogning av bananer var inte tillåtet av de ekologiska certifieringsorganen ännu, vilket innebar att vi fick öppna varje låda, kolla om något redan börjat mogna under transporten och sedan lägga i ett antal äppelbitar. Det naturliga etylen som äpplena utsöndrade skulle hjälpa bananerna att komma ur det mognadsstillestånd som flera veckor i kylan hade försatt dem i. Tyvärr blev effekten minimal och mogningen minst sagt ojämn. Ett gäng unga människor tillbringade under en tid nätter åt att gå igenom alla lådor, söka enskilda gula bananer och skicka dem till försäljning. Det var bananer överallt och i alla möjliga tillstånd. Från hårda, fräscha och gula till mjuka och svarta och i alla färgschatteringar däremellan. Det var en fantastisk skola i allt som kan gå snett med en banan efter skörden. Så småningom tilläts etylen i EU och vi fick överlämna importen till främst holländska företag.

Genom att man nu kunde säkra mogningen på ett bättre sätt började marknaden att växa. Ett par år senare kunde vi åter börja importera frukt från våra vänner i Azua. (Ica visade mycket tidigt ett intresse och vi har allt sedan mitten av 90-talet haft ett mycket fint samarbete med dem, idag köper de sina ”egna” ekologiskt odlade och rättvisemärkta bananer från oss). Men ännu var bananerna både mycket mindre och  mycket fläckigare än de konventionellt odlade. SNF stödde arbetet, bl a med marknadskampanjen ”Fläckiga bananer – ja tack!”. Smaken? Den var fantastisk och upptäcktes av allt fler människor. Marknaden började sakta växa.

Ja, hela historien var otroligt spännande och ofta dramatisk. Jag skulle kunna skriva mycket mer om den. Idag är ekologisk bananodling och -export otroligt viktigt för tusentals odlare och deras familjer, och har blivit en ekonomisk faktor att räkna med i Dominikanska Republiken, Peru, Ecuador och Mexiko, men även i mindre skala i en rad andra tropiska länder.

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>