Ledare Ekolådans veckobrev 33, 2012

Finns det något vackrare och mer rogivande än att se mjölkkor på grönbete? Tyvärr är det en allt ovanligare syn i Sverige. Och nu blir livet ännu tuffare för den lilla skara bönder som ännu vågar satsar på den så viktiga näringen.

Mjölkpriset har fallit och fortsätter att falla, samtidigt som foderpriserna kontinuerligt stiger. På många håll talar bönderna om protester, om att dumpa mjölk på åkrarna. Vi hör att priserna bestäms av världsmarknaden och kan pendla upp och ner. Tidigare hade eu mekanismer för att jämna ut svängningarna så att bönderna inte skulle drabbas så hårt. Men dessa stötdämpare har reformerats bort.

Det sägs att marknadspriser styrs av tillgång och efterfrågan. Det borde betyda att det finns för mycket mjölk på den globala marknaden. Men mjölk är en komplex produkt, inte bara till för att drickas, den används förstås också till smör och ost och inom livsmedelsförädling (även om vegetabiliska fetter används allt oftare som ersättning). Den globala mark­naden för mjölk styrs delvis också av den så kallade ”futures”-marknaden. Vilket innebär att det spekuleras i handeln med råvaran som sådan.

Svängningar och spekulationer skapar en otrygghet. Det är raka ­motsatsen till vad som behövs om vi ska skapa ett på alla sätt hållbart ­jordbruk. Det säger sig självt att ­hållbarhet kräver långsiktigt tänkande och en viss trygghet i systemet.

Det är dags att på allvar diskutera hur be­­hovet av långsiktighet och trygghet inom jordbruk (och ­skogs­­­­bruk) kan balanseras gentemot dagens snabba, nervösa och globala marknader. Vi behöver en ”grönare” ekonomi.

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>