Matpriser, så funkar det (1)

Diskussionen om vad ekologiska varor kostar, i sig och jämfört med konventionella varor, är både viktig och intressant. Men jag upplever att det saknas mycket kunskap för att diskussionen ska bli meningsfull. En lång rad faktorer måste tas i beaktande för att man ska förstå vad som skiljer ekologiskt och konventionellt producerade livsmedel åt.

Konventionell livsmedelsproduktion har till stor del utvecklats just för att göra livsmedel billiga. Det är därför vi kontinuerligt har kunnat lägga mindre och mindre andel av vår disponibla inkomst på mat. Den andel vi idag lägger på mat är mycket liten, vi väljer helt enkelt att lägga mer på annat. Låga matpriser är en förutsättning för en hel del av vår lyxkonsumtion.

Kostnadssänkningar och effektivitetsökningar vid själva odlingarna har baserats på en rad faktorer. Här är några av dem:

En omfattande användning av handelsgödsel. All odling bygger till stor del på växternas tillgång till växtnäringsämnen. Under mänsklighetens historia har vi successivt lärt oss att bevara och även öka tillgången på näringsämnen till växterna. Ett av de viktigaste stegen togs när människan lärde sig samarbeta med djuren. I Norden fick djuren sitt foder från äng och bete och senare även från de odlade åkrarna. Djuren gav oss i gengäld värdefulla livsmedel och mycket värdefullt gödsel, som i sin tur höll åkrarna fruktbara. Senare lärde vi människor oss att också dra nytta av baljväxter, som exempelvis klöver. Dessa visade sig nämligen kunna ta växtnäringsämnet kväve ur luften, binda det vid sina rötter och sedan göra det tillgängligt för odlingen. Jordbruket begränsades dock ännu av de naturliga förutsättningarna på själva odlingsplatsen, på att man växlade mellan olika grödor på åkrarna, att man använde en stor del av arealen till baljväxter och foderproduktion och att man var beroende av ett samarbete med djuren. När handelsgödseln kom mot slutet av 1800 talet, men först på allvar efter första och andra världskrigen, ändrades allt detta radikalt.

Specialiseringen. Nu kunde man ta nästa steg mot att befria sig från naturens begränsningar. Viktigast var kanske att man, om man så ville, kunde göra sig av med djuren eftersom deras gödsel inte längre behövdes. Det i sin tur gjorde att man kunde reducera odlandet av foderväxter och baljväxter. Man kunde helt enkelt specialisera sig på ett eller ett par grödor, exempelvis spannmål, och odla det på hela arealen, varje år.

Mekaniseringen. Att specialisera sig på att odla en eller ett par grödor, var en förutsättning för att man skulle ha råd att investera i specialtillverkade maskiner som kunde ersätta människors och djurs arbetskraft. Under den tid då man hade många grödor i växelbruk och höll djur, hade det varit omöjligt att göra så stora investeringar för varje enskild del av jordbruket.

Bekämpningsmedlen. Specialiseringen och utvecklingen av monokulturer där samma växt odlas år från år på samma plats, växtförädling där ökad avkastning prioriterades, intensiv användning av handelsgödsel m m, ledde till att behovet av att skydda grödorna från insekter, mögel och liknande ökade. Detta i sin tur ledde till dagens omfattande användning av gifter inom jordbruket. Utan växelbruk etablerade sig ogräset allt starkare på åkrarna. Under hela 1900-talet lämnade också många människor landsbygden och arbetskraft blev allt dyrare. Allt detta bidrog till dagens omfattande användning av herbicider, ogräsgifter, på åkrarna.

Dränering och irrigation. Modern teknologi har gjort det möjligt att i allt högre grad reglera vattentillgången på åkrarna. Allt mer mark konstbevattnas idag, vilket gör det enklare att styra odlingarna. Samtidigt har man dränerat allt större områden för att göra dem lättare att odla. Även här har specialisering spelat en stor roll när det gäller möjligheterna till stora investeringar.

Ekologisk odling innebär i praktiken att man avstår från mycket av just det som alltså gjort den konventionella maten billig. När man avstår från handelsgödsel, herbicider och bekämpningsmedel blir det mycket svårare och oftast närmast omöjligt att specialisera sig. Detta i sin tur innebär att möjligheterna till investeringar i specialmaskiner är mer begränsad. När dessa saknas blir människornas arbetskraft åter nödvändig i högre grad. När man avstår från handelsgödsel m m får man oftast acceptera att skörden per areal blir något lägre och att man får använda en del av arealen till sådant som baljväxter och foder till djuren. Ekologisk odling innebär att mer av ens tid, energi och resurser måste användas för att bygga en sund och långsiktigt hållbar odling, snarare än att koncentrera sig på maximal avkastning just nu.

Vid själva odlingen finns alltså en lång rad faktorer som för den ekologiska odlaren pressar upp kostnaderna per kilo producerade livsmedel i jämförelse med de konventionella. Det är dock långt ifrån allt som skiljer ekologiska produkter från konventionellt odlade. Framöver kommer jag att belysa flera av de faktorer som påverkar priserna.

Publicerat i Okategoriserade | 694 kommentar

Alarmerande om matlarm

För några veckor sedan rapporterade medierna om att spår av det cancerfram­kallande mögelgiftet aflatoxin hittats i barnmatsprodukter från Semper. Det utvecklades till en mindre skandal som mest kom att handla om huruvida Semper informerat sina kunder på rätt sätt i ärendet. Men svt:s Rapport ville ta temat vidare. Produkterna som visat sig innehålla aflatoxin var kravmärkta, alltså ekologiska. Att aflatoxin i första hand bildas genom felaktig hantering och förvaring av livsmedlen framkom visserligen också i reportaget, men Rapport verkade ändå vilja få det till att det var odlingssättet som var boven i dramat. Man påstod helt enkelt att om man använder bekämpningsmedel blir risken för mögelgifter lägre. Att bekämpningsmedel inte används inom det ekologiska, skulle alltså utgöra en ökad risk, gick resonemanget. Denna linje följdes vidare med hjälp av citat som tillskrevs den intervjuade Lilianne Abrahamsson-Zetterberg, toxikolog på Livsmedels­verket. Höjdpunkten när det gällde att krångla till det var när hon sa: ”När det gäller mängden av gifter i maten, är det ingen skillnad”. (Se www.svt.se/2.22620/1.259598 /det_ska_inte_vara_nagon_skillnad).

Aflatoxin är ett mögelgift som uppstår vid felaktig lagring och hantering. Det finns inget som tyder på att det skulle finnas mer aflatoxin i ekologiska produkter än i konventionella. Där­emot finns det flera studier som visar det motsatta, att exempelvis konventionellt producerad mjölk och spannmål innehåller mer aflatoxin. Men frågan är för viktig för att man ska kunna lita till påståenden. Alla riskprodukter ska naturligtvis kontrolleras, alldeles oavsett odlingssätt.

Och faktum är att det finns stora skillnader när det gäller mängden gift i mat generellt. Läs gärna Livs­medels­verkets egna undersökningar på www.slv.se. Exempelvis rapporten från 2008.01.09 med rubriken Ekologisk frukt och grönt oftast fritt från bekämp­ningsmedel. Eller inledningen av Års­rapport bekämpningsmedelsrester del 1, 2007. Det räcker för att konstatera att halten av gifter i maten är extremt mycket lägre (ja, närmast obefintlig) i ekologiska frukter och grönsaker än i konventionellt odlade. I rapporterna behandlas även frågor kring hur mycket giftrester barn får i sig via olika typer av mat. Man konstaterar också att det ännu saknas metoder för att bedöma effekterna när flera bekämpningsmedel återfinns i en och samma produkt (något som är mycket vanligt), och att detta är ett stort problem.

Journalister är ofta dåligt pålästa i frågor rörande odling, i synnerhet eko­logisk. Att på detta sätt använda föräldrars berättigade oro kring aflatoxin i maten, för att hänga ut det ekologiska är närmast oansvarigt. Att ge föräldrar intrycket att det skulle vara bättre för deras barn att utsättas för möjligheten att få i sig en lång rad gifter, för att eventuellt minska risken att få i sig afla­toxin, är inget annat än upprörande.

Publicerat i Okategoriserade | 674 kommentar

Ledare Ekolådans veckobrev 44, 2011

”Kvasivetenskap hindrar ett hållbart jord- och skogsbruk”, ljöd rubriken på ett inlägg i Dagens Nyheter den 1 okt­ober. Bakom det stod en rad forskare som uppmanade svenska miljö­rörelsen att ”förena sig med vetenskapen” för att få till en för­ändring av den europeiska gentekniks­lagstiftningen. ”Det finns ingen vetenskaplig osäker­het i frågan om genmodi­fi­erade växter är riskablare än konventionellt för­ädlade”, konstaterar dessa forskare med häp­­­nads­­väckande säkerhet. Djärvt hänvisar de till ”ultrareligiösa ­grupper” i usa och beskyller dem som ifrågasätter deras syn på saken, för att tro på ”kvasi­vetenskaplig skrämsel­propaganda”.

Sedan gör sig ”forskarna” till affärs- och ekonomiexperter och ­förklarar friskt att det är de många skeptiska europeiska konsumenternas fel, att multi­natio­nella företag har ett mono­pol på gmo. Så länge skeptikerna finns blir kost­naderna så höga att bara de stora bjässarna har råd med utvecklingen av gmo, går resonemanget. Enligt dessa självut­nämnda experter är det dessutom viktigt för storföretagen att ha en ”in­­komst­­bortfalls­för­säkring”. De menar nämligen att storföretagens försäljning av jord­bruks­kemikalier kommer att minska. Inlägget är fullt av sådana tvek­­samma och ibland ­tvivelaktiga påståenden.

Jag har respekt för dem som tror att gentekniken kan spela en stor roll i framtiden och inser att diskussionen är viktigt. Men i det här inlägget höjer sig forskarna över all kunskap som motsäger deras egen tro och gör alla – inklusive väldigt många forskare – som har en annan uppfattning, till anhängare av kvasivetenskap.

Sådana inlägg och sådan retorik kan vara effektivt i en debatt eller ­diskussion där man vill tysta mot­ståndaren men är inte meningsfulla i en seriös dialog.

Publicerat i Okategoriserade | 843 kommentar

Ledare Ekolådans veckobrev 39, 2011

Hållbarhet (sustainability på engelska), är ett viktigt begrepp när det gäller all slags miljöarbete och det som dominerat miljödiskussionen på senare tid. Ett annat begrepp som alltmer låter höra tala om sig är resilience – återhämtnings- och utvecklingsförmåga.

Resonemanget kring hållbarhet har varit lätt att ta till sig, kanske för att det ofta tar sig uttryck i enkla räknemanö­vrar. Med hjälp av genomsnittsberäkningar som tar avstamp i en rak och förutsägbar utveckling, räknar vi helt enkelt ut vilka miljöbelastningar som är mest, respektive minst ”hållbara”.

”Hållbarhet” antyder även att det vi gör verkligen är hållbart, att vi enkelt kan lösa stora miljöutmaningar. Men är det verkligen hållbart att exem­pel­vis producera etanol med hjälp av massiv övergödning och giftinsatser, för att minska utsläppen från bensin? Försvagar vi då inte snarare naturen på ett långsiktigt avgörande sätt?

Resilience handlar om ekosystems och samhällens förmåga att klara av, inte bara de ständiga belastningarna utan även drastiska och ”ovanliga” hän­delser som skogsbränder och översvämningar – men även exempelvis politiska upplopp. Det handlar om sammanhang och samverkan mellan människa och natur och bygger på att vi måste förstå systemen och sam­manhangen. Vi behöver även lära oss att förvänta oss överraskningar och se risker och svagheter, för att på så sätt bättre kunna anpassa oss till förändringar.

Vissa skulle kanske kalla resilience-tänkandet pessimistiskt eller komplicerat. Att söka efter det som är ”hållbart” kan tyckas enklare. Men i längden kan varken ekosystem eller samhällen vara hållbara utan att vi tar hänsyn till förändringar av olika slag – och att vi har förmågan att såväl ­hantera dessa som att vidareutvecklas.

Publicerat i Okategoriserade | 757 kommentar

Närodlat ja! Och självklart ekologiskt odlat!

Den 7 september publicerade DN en helsidesartikel kring det växande intresset för närodlad mat. Det är goda nyheter även om det bör poängteras att det ännu handlar om en extremt liten del av svensk livsmedels produktion och handel. Men det faktum att de överhuvudtaget ökar är naturligtvis lika glädjande som viktigt. En utökad lokal och regional livsmedelsproduktion hör definitivt till det vi måste jobba för. Personligen är jag glad för varje initiativ som tas i den riktningen.

Men det bekymrar mig att närodlat allt oftare nämns som ett alternativ eller rent av sägs stå i motsättning till ekologisk odlat. Inte ens DN undgår att falla i fällan. ”Trenden har tydligt svängt från ekologiskt till närodlat. Men vad är viktigast när du väljer vilken mat du ska köpa?” Frågan är tänkt att locka till deltagande i den nätdiskussion som tidningen i anslutning till sagda artikel bjuder in till.

I DN artikeln förklarar en representant för jordbruksverket att utvecklingen av och intresset för närodlat till stor del har sina rötter i den ekologiska odlingen ”även om långt ifrån allt närodlat är ekologiskt”. Jordbruksverket tror även ”att trenden har sitt ursprung i klimatdebatten”. Förutom ekologisk produktion tillkom då även frågan om hur långt maten färdas.” Detta bekräftas enligt DN av att merparten (67 % enligt en undersökning gjort av Handelns Utredningsinstitut) handlar närodlat av miljöhänsyn.

Ser man bara på transporternas påverkan på miljö och klimat är det lätt att dra slutsatsen att det måste generellt vara bättre att handla närodlad mat även om den är konventionellt odlat. Men det finns stora luckor i det resonemanget. Det många välvilliga konsumenter inte tycks veta – och ingen beskyller dem för det – är att konventionell odling, den må vara när- eller fjärrproducerad, inte bara är beroende av utan bygger just på en storskalig import av konstgödsel, kemiska växtskyddsmedel och djurfoder.

Den största skillnaden mellan ekologisk och konventionell odling är just detta. Ekologisk odling bygger nämligen på att så mycket som möjligt av resurserna som används för att odla maten härstammar från den egna gården och dess omedelbara närhet.

Så varifrån kommer de då, de kemiska medel som används inom den konventionella odlingen? Kommer de från närområdet? Kommer de ens från Sverige? Och är det överhuvudtaget förnybara resurser vi talar om? Svaret på samtliga dessa frågor är självklart nej.

Att tillverka konstgödsel är en komplex process. Den bygger på tillgång till en rad ändliga naturresurser (exempelvis naturgas och mineralisk fosfor). Tillverkning av de olika ämnen och blandning av dessa sker i stora fabriksanläggningar helst på platser där kostnaderna är låga och där det finns tillgång till naturresurserna. Detta innebär att hela processen från utvinningen av naturresurserna till böndernas åkrar kräver ett mycket omfattande och långväga transport och distributionssystem. Så långt innan konstgödseln överhuvudtaget hamnat på våra svenska åkrar, har enorma mängder energi brukats och påfrestningarna på miljön varit mycket stora.

Inte heller är de olika kemiska bekämpningsmedlen som används i konventionell odling framställda i Sverige, och definitivt inte runt knuten! Även dessa har en lång process och en lång väg bakom sig.

Det går inte att tala om detta ämne utan att dessutom nämna att konventionell djurhållning idag är starkt beroende av en enorm import av olika kraftfoder från exempelvis Sydamerika (soja bl a).

Så frågan är om det verkligen är rättvisande att kalla råvaror som odlats under förutsättningar som bygger på en omfattande import av gödsel, växtskyddsmedel och foder, för närodlade?

Det är inte lätt att som konsument hänga med och vara påläst om alla led i vår komplexa livsmedelsproduktion. Desto viktigare då att de som skriver om det sätter sig in i ämnet och synar leden åt dem. Att många av dem som väljer närodlat av miljöskäl inte har kunskap om hur produktion och distribution av konstgödsel som används också i det konventionellt närodlade går till, är inget de ska beskyllas för. Men definitivt upplysas om.

Att ställa närodlat mot ekologiskt odling är inte konstruktivt. Självklart bör mera av maten vi äter vara odlat i närområdet. Och lika självklart borde det vara att den maten ska ha odlats utan mängder av konstgjorda medel som inte sällan transporterats från andra sidan jordklotet.

Publicerat i Okategoriserade | 3 kommentar

Ledare Ekolådans veckobrev 32, 2011

I sommar har jag rest runt i USA en hel del. Där överraskades jag av ­kraften i rörelsen kring ”Local Food”. Över­allt i landet finns idag ”farmers markets”, små livsmedelskooperativ och gårdsbutiker. Även i Sverige är ”lokalodlat” ett hett tema. Vi har egna (om än väldigt få) ”bondens mark­nader” där vi kan handla direkt av producenterna. Vår nuvarande jordbruksminister lyfter ständigt fram det lokala i sina tal om ”mat­landet Sverige” (detta samtidigt som små och mellanstora jordbruk i rask takt läggs ner och de gårdar som är kvar blir allt större och allt mer industrialiserade).

Jag tror att många människor längtar efter det lokalodlade. Mat som inte är anonymt och storskaligt producerad. Mat som tilltalar det mänskliga. Jag tror många önskar att det skulle vara grannen som odlat grön­sakerna de äter, människor vars namn vi känner och som i sin tur kan namnen på sina djur. Och att det vore de som odlar som också tjänar på försäljningen. Lokalodlat innebär dessutom att vi gör oss mindre beroende av import och på så sätt bättre kan säkra tillgången på mat här hemma.

Man kan inte annat än glädjas åt detta nyvunna intresse för lokal mat och för odlarna och deras arbete. Samtidigt kan jag ibland få känslan av att begreppet lokalodlat används på ett sätt som inte gör oss mer med­vetna, utan snarare stänger ute viktiga frågor gällande mat och odling i ett större perspektiv. Vi ska inte glömma att vårt välstånd till stor del bygger på att vi exporterar våra naturresurser till hela världen – och att vi importerar andras.

När det kommer till maten gäller det i högsta grad att ”tänka globalt – agera lokalt”.

Publicerat i Okategoriserade | 1 kommentar

Samarbete för Östersjöns skull

Mellan 2003 och 2006 bedrevs forsk­ningsprojektet BERAS på 48 gårdar runt Östersjön. Projektet visade att ekologiskt jordbruk avsevärt kan minska avrinningen av ämnen som kväve och fosfor från jordbruket till Östersjön. Då just denna avrinning är ett av de största hoten mot Östersjöns ekologi har EU beslutat att finansiera ett nytt projekt, BERAS Implementation för att testa praktiska åtgärder utifrån de resultat som BERAS-forskningen gav.

Målsättningen är att de tio länder som tillsammans kallas BSR (Baltic Sea region), ska etablera ekologiska krets­lopps­jordbruk som realistiska alternativ till dagens konventionella jordbruk. Redan tidigt insåg man inom BERAS att det för att komma till rätta med dagens stora problem krävs ett omfattande engagemang från många delar av samhället. Från jordbrukarna själva förstås, men även stat och kommun, ideella organisationer, näringsliv och inte minst konsumenter, alla är de viktiga i sammanhanget.

En av de centrala uppgifterna inom BERAS är etablerandet av ”BERAS Imple­mentation Centers (BIC)” i samtliga länder. Som ett led i detta arbete hölls i Järna 25–26 maj en konferens på temat Sustai­­n­able food societies. Drygt 200 del­tagare från 12 länder och många in­­tresserade från närområdet samlades.

Järna valdes för att här redan idag finns ett omfattande nätverk av ­aktörer samlade kring just ekologisk/biodynamisk odling och mat. Bönder, trädgårds­mästare, läkare, företagare, hantverkare, lärare och många andra är engagerade på många olika sätt inom nätverket. Detta anses kunna utgöra ett exempel och vara en inspirationskälla för dem som vill starta upp regionala BIC och nätverk av olika slag. Första dagen ägnades därför åt studiebesök på en rad olika verksamheter i området.

Dag två bjöd på många spännande föredragshållare och arbetsgrupper. Deltagarna fick ta del av allt från delvis dramatiska vetenskapliga beskrivningar av dagens miljösituation i stort och runt Östersjön i synnerhet, till beskrivningar av en lång rad spännande konkreta projekt inom BERAS i de olika länderna.

Det blir allt tydligare att insatser för att ”rädda” Östersjön – men även miljön i övrigt – måste vara övergripande. Ingen enskild åtgärd eller teknologi räcker till, här handlar det om en lång rad förändringar som måste göras på alla plan.

Och det är i våra lokala samhällen vi har störst möjlighet att samarbeta för att få till stånd förändringar, det är just där de tar sin början. BERAS är ett oerhört viktigt red­skap i detta arbete och det ska bli mycket spännande att följa projektet framöver.

Läs mer om de båda BERAS-projekten på www.jdb.se/beras och www.beras.eu.

Se även Folke Rydéns och Ulrika Björksténs dokumentär Vårt grisiga hav som handlar om Östersjön. Programmet finns tillgängligt på www.svtplay.se t o m den 19 juni.

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Hoppingivande rapport om agroekologi

Olivier de Schutter är ”Special Rapporteur” i frågan om rätten till mat åt FN:s råd för mänskliga rättigheter (UNHRC). Den 8:e mars i år lade han fram rapporten Agro-ecology and the right to food. http://www.srfood.org/index.php/en/component/content/article/1174-report-agroecology-and-the-right-to-food

Utifrån en ingående studie av vetenskapliga rapporter har de Schutter kommit fram till att man genom agroekologiska metoder inom tio år på många håll i världen skulle kunna fördubbla livsmedelsproduktionen. Och han visar hur det kan ske på ett sätt som minskar negativ klimatpåverkan samtidigt som det motarbetar fattigdom på landsbygden. I rapporten förespråkas därför att de politiska insatserna får ett annat fokus genom att låta agroekologiska principer bli vägledande i arbetet med att säkra människors rätt till mat, samtidigt som man arbetar med klimat- och fattigdomsfrågor.

Agroekologi är såväl en vetenskaplig disciplin som ett sätt att arbete. Vetenskapligt är det ett möte mellan agronomi och ekologi där man använder sig av kunskap om ekologi för att studera, skapa och bedriva hållbara odlingssystem. Ett sådant jordbruk bygger på djupare kunskap om naturen och om att arbeta med den i odlingen, inte emot den. Det handlar om sådant som att skapa närings- och energikretslopp istället för att basera produktionen på ett stadigt flöde av ”inputs” utifrån (som handelsgödsel, växtskyddsmedel etc). Man eftersträvar att integrera växtodling och djurhållning, att utveckla en mångfald av arter och genetiska resurser som är anpassade till förutsättningarna på plats, samt att se odling som en helhet snarare än som producerande av enskilda grödor.

Enligt rapporten är agroekologi i hög grad kunskapsbaserad och bygger på teknologier utvecklade utifrån odlarnas egna erfarenheter, kunskaper och försök.

Rapporten bjuder på fantastiskt spännande och intressant läsning och är som ljuv musik för alla som vet vilka utmaningar och möjligheter som finns när det gäller att bygga en riktigt hållbar livsmedelsproduktion. Istället för ”quick fix” och stora teknologiska expertlösningar baserade på importerad kunskap och importerade ”inputs” talar man här om möjligheten för småbrukare världen runt att bygga odlingar anpassade till verkligheten. Istället för ett beroende av ändliga resurser, handelsgödselsfabriker och en hel arsenal av gifter, talar man om att på varje enskild odling verkligen lära känna naturen och dess möjligheter – och om att skapa snarare än förbruka resurser.

Arbetet med att bygga sådana odlingar pågår på många håll i världen idag utan att det blir några stora rubriker av det. Det handlar nämligen om ett långsiktigt och ofta långdraget arbete i verkligheten, och inte om snabba lösningar skapade vid skrivbord. För att vi ska få en verklig vändning i kampen om människors rätt till mat på ett sätt som bevarar och utvecklar våra resurser på bred front, gör rapporten dock klart att det krävs att politiker och experter tänker om och att stöd lämnas där det behövs, på rätt plats, vid rätt tid och på rätt sätt.

Publicerat i Okategoriserade | 593 kommentar

Ledare Ekolådans veckobrev 12, 2011

Torsdagen den 10 mars var det dags för Ekolådans årliga odlarmöte. Från Skåne, Östergötland, Småland, Sörmland, Uppland och Dalarna tog sig ett tjugototal odlare till oss i Järna. Flera av dem är ”gamla rävar” som i många år hållit på med ekologisk odling. De började i en tid där gemenskapen kring de ekologiska visionerna var det som bar genom en ofta tuff vardag. Idag har de hittat sin plats inom det som gått från att vara en rörelse till att vara en stor, mångfacetterad och spretig marknad för ekologiska livsmedel.

Den vägen har inte varit, och är fortfarande inte, enkel. Att klara sig som grönsaksodlare i Sverige idag kräver stort engagemang, kreativitet och – precis som förr – mycket hårt arbete. Det räcker inte att odla fram härliga grönsaker, man måste få avkastning för dem också. Många ekologiska odlare drömde en gång i tiden om att sälja allt till dagligvaruhandeln, men efterhand som den ekologiska marknaden växte, växte också pressen på de mindre odlarna att rationalisera och effektivisera. För dem har det varit en överlevnadsfråga att få kontakt med konsumenter som uppskattar deras produkter. När man hör dem berätta inser man hur viktigt det är att så många som möjligt gör sig mödan att söka upp och handla deras fantastiska råvaror.

För oss på Ekolådan ger mötena med våra odlare en drivkraft som sporrar oss till att bli ännu bättre på att förmedla deras produkter – och kunskapen om deras verklighet.

Publicerat i Okategoriserade | 612 kommentar

Verkligheten bakom bekämpningsmedlen

Bekämpningsmedel är samlingsbegreppet för en lång rad medel, främst kemiska, som används inom jordbruk, trädgårdsodling och skogsbruk. Medlen används för att bekämpa sådant som på olika sätt kan hota skördar, eller riskera att göra dem mindre.

Marknaden för den här den här typen av kemikalier är mycket stor. Sammanlagt säljs bekämpningsmedel för ca 35 miljarder dollar runtom i världen varje år.

Rester av de giftiga kemikalierna hittas i maten vi äter – det finns det all anledning att bekymra sig för. Men än mer bekymmersamma är de hälsoproblem som kemikalierna generar hos dem som producerar grödorna. Världshälsoorganisationen WHO beräknar att ca 25 miljoner lantarbetare och småbrukare världen över förgiftas av bekämpningsmedel varje år, och att ca 200 000 av dem faktiskt dör i sviterna. Föga överraskande inträffar nästan alla dessa förgiftningsfall i utvecklingsländer. Många av offren är ungdomar och barn.

I Europa och USA har vi blivit allt duktigare på att hantera de här gifterna. De värsta av dem är idag förbjudna att använda. Men många av de bekämpningsmedel som förbjudits i vår del av världen används fortfarande flitigt i utvecklingsländerna där hanteringen av dem dessutom ofta är minst sagt bristfällig. Lantarbetare och småbönder arbetar utan skyddsutrustning, förvaringen är ofta osäker, kunskapen om faran med att hantera medlen låg och gifter tillåts rinna ut i grund- och dricksvatten. På många håll i världen är farliga gifter kort sagt en permanent del av människors livsmiljö. Att många desperata småbönder på grund av sina eländiga arbetsvillkor dessutom avsiktligt tar sina liv med hjälp av dem, är ytterligare en förödande sanning.

Men det är inte bara okunniga småbönder som drabbas. På stora industrialiserade odlingar av exportgrödor som bomull, bananer, snittblommor, grönsaker och kaffe används gifterna i mycket stor omfattning, och drabbar såväl de människor som jobbar med dem, som dem som bor i närheten.

Världens tio största bekämpningsmedelsföretag står för över 90 procent av produktionen, försäljningen utgår från USA och EU-länderna. En stor del av den enorma efterfrågan bottnar i jakten på billiga produktionsmetoder för exportgrödor.

Det finns de som anser att bekämpningsmedel inte är något stort problem, att våra myndigheter har koll på vad som är farligt och vilka gränsvärden som gäller. Redan det är ett vågat påstående. Jag känner inte många människor som medvetet skulle välja att äta gift – om så någon expert skulle säga att det troligen är ofarligt.

Bekämpningsmedelsföretagen tjänar stora pengar på att sprida sina medel över världen. Medlen används för att producera grödor på ett sätt som gör dem så billiga som möjligt för oss att köpa i butik. 25 miljoner människor förgiftas och 200 000 dör på kuppen varje år. Det är inget mindre än skandal. Och något att kontra med nästa gång någon nonchalerar frågan om bekämpningsmedel.

Fotnot:

Fungicider heter det medel som bekämpar fungus eller mögel, insekticider det som används mot insekter och herbicider dem man tar till mot ogräs. Det engelska ordet för bekämpningsmedel är pesticides.

Läs mer på:

http://www.pic.int/ResourceKit/F_Brochure/FS_pesticides_LOW.pdf

http://www.naturskyddsforeningen.se/natur-och-miljo/jordbruk-och-mat/jordbrukets-miljopaverkan/bekampningsmedel/halsorisker/

http://www.pan-international.org

Publicerat i Okategoriserade | 611 kommentar